Dikt analyse:

Træet

Er et digt som et træ
er det smukt.
Er det smukt er et træ som et digt.

Roligt med rødder
stærkt og alligevel
båret af vinden
altid bevæeligt
tegnende egen form.

Ved siden af træet
står digtet plantet i jorden
vokser fortrøstningsfuldt
nedad
og stræber mod himlen.

Landfast og svævende 
af jord er du kommet
til jord skal du blive
af jord skal du gjenopstå.

Klaus Rifbjerg

I det blå flyr en svala

Nu spirar grönskan och vindens dån,

har tappat styrkan att tjuta.
Nu är den årstid vi fått som lån
och Näcken spelar sin luta.
Ja, Näcken spelar och håller hov
och varje solglimt syns svansa
med skogens rå i ett sommarlov
som bjuder folket att dansa.

Och dansens virvlar tar aldrig slut
från aldrig sinande ljuset.
Det är en glädje att komma ut
och andas doftande ruset.
Håll hårt om sommarens korta tid
och låt en vind ömt dig smeka
så ger du plats för en inre frid
så att små mänskor kan leka

Och de små mänskorna är ju vi,
vi som är krumma och stela
som rätar ut vår fysionomi
när det blir sol på vår fela.
Nu spritter apeln av habegär
som vilat ut i sin dvala.
Nu är välsignade sommarn här
och i det blå flyr en sval.

Göran Hansson

Mørketider

Jeg ser mørketider i vente
var det for denne tiden jeg lengte
ser meg rundt, det fins ingen håp
det her er hva jeg kaller ilddåp

Tankene svirrer rundt, de er så grå
Som en stolt mann, må jeg fortsette å gå
Live består av lyse og mørketider 
Så når ting blir ille, vær stolt og husk dine gode sider.

Moderne

Det lille, stille minutt

Langt i det fjerne 

Der lyser en stjerne
Den lyser så sterk
Og modig

Rett ved min side
Ser jeg seg smile
Og stjernene er i dine
Øyne.

Du legger din arm
Modig rundt meg
”Skal passe på deg,
Du er aldri alene!”

Jeg legger meg nærmere
Lukker mine øyne og nyter
Det lille, stille minutt ….

av Tullerose ris og ros

Moderne dikt

Vinter-storm

Aa lat det bure, aa lat det braka;

la Huse riste og Tufti skaka!
Lat brotne allting som brotne kann!
Det døyver Tankane litegrand.
Um Stormen tok baade Hus og Hytte, —
det vart eit Bìl daa eg mindre sytte.
Um Jordi gav seg i djupe Grunn, —
daa fekk eg gløyme ei liti Stund.

Um Sky datt ned som paa Himlen flakkar,
um Have braut yvi alle Bakkar,
ja um all Verdi seg søkkte ned, —
so var det Slutt og so vart her Fred.
Tilbake til toppen av siden.

Fra Haugtussa av Arne Garborg

Eldre

Regnets rytme

Med regnets rytme
går jeg taktfaste skritt
den veien til lykken
som regnbuen har vist.

I enden av buen
en port det vil stå
Lykkeland venter
jeg skal gå dit nå.

Endelig fremme
ved porten jeg ser.
En lapp står på døren
og forteller meg mer.

Lykkeland stengte sin dør
i går kveld.
Så vennligst følg veien
som fører deg hjem.

Skuffet og sliten
jeg rusler tilbake
Aldri den fulle lykke
jeg får smake.

av Marit Irene Jensen.

Eldre

Landskap med gravemaskiner

De spiser av skogene mine. 
Seks gravemaskiner kom og spiste av skogene mine.

Gud hjelpe meg for en skapning på dem. Hoder
uten øyne og øynene i baken.

De svinger med kjeftene på lange skaft
og har løvetann i munnvikene.

De eter og spytter ut, spytter ut og eter,
for de har ingen strupe mer, bare en diger
kjeft og en rumlende mave.
Er dette et slags helvete?

For vadefugler. For de altfor kloke
pelikaner?

De har blindede øyner og lenker om føttene.
De skal arbeide i århundrer og tygge blåklokkene
om til asfalt. Dekke dem med skyer av fet ekshaust
og kald sol fra prosjektører.

Uten struper, uten stemmebånd og uten klage.

Fra Rolf Jacobsen: Hemmelig liv,
Gyldendal 1954

Eldre

Velkommen til Harrys blogg!